Operation Trädgårdsland

FB_IMG_1441366210805
Häromdagen började vi operation trädgårdsland. Först körde jag med röjsågen, mer eller mindre förvildat hallonsnår blandat med rasp, blandat med kvickrot, och lite annat smått och gott, därefter så har maken kört ett varv med jordfräsen.
Nu väntar en uppräfsning av lösa gräsrester och sen några runder till med jordfräsen.
Nånstans däremellan släpper vi nog loss Torsten och hans damer att rensa och luckra jorden, samtidigt som det naturgödlsar.
Jag återkommer med mera uppdatering kring operation trädgårdsland vad det lider.
FB_IMG_1441366203350

Tuppen Torsten

I Söndags hämtade vi Torsten och hans 7 damer. Torsten och hans gäng har något år på nacken men det gör oss inte så mycket, det är bra höns för oss att börja med som är totalat nybörjare på det här, och får vi bara ett gäng ägg i veckan så är vi nöjda.  Förrutom att producera ägg till oss är det här gänget en utmärkt kompostkvarn :-)
Vi får dessutom massor med bra gödsel till allehanda framtida projekt.

11949467_10153195137643215_1056054662502476295_n (1)

Torsten är av rasen brun Lohmann, på wikipedia kan man läsa följande om Lohmanhönor

Lohman är en värphybrid som räknas som världens mest effektiva värphybrid. Den värper cirka 340 ägg per år. Äggen är bruna och väger cirka 70 gram. ”Lohmann” är ett varumärke som ägs av företaget Lohmann Tierzucht i Tyskland. Till skillnad mot vita Lohmann-höns är den bruna Lohmann cirka 180-200 gram tyngre och väger 1,9 – 2,1 kg vid 60 veckors ålder. Hönan Lohmann silver påminner om den bruna men har vita fjädrar och lägger något mindre ägg.

Lohmann är en relativt lugn hybrid, fjäderdräkten är brun med inslag av vit.

När allt craschar eller när du känner dig som ett knäckt ägg på golvet

När allt runt omkring verkar vara totalt kaosartat och man inte orkar ta ett endaste steg till, när man inte tror att man ska kunna resa sig upp igen, när man tror att man inte ska kunna sluta gråta, när man känner sig som ett tappat ägg. Då, just då, var det mina nära, kära och vänner, de som fick mig att överleva. De som fanns där som lät mig gråta, de som fick mig att se längre än en timme framåt. Det är snart två år sen jag var där, men jag minns det oerhört tydligt fortfarande.  Jag såg inte mina egna signaler, jag lyssnade inte på min kropp förrän det var för sent. Många har frågat mig varför jag hamnade där, på den frågan finns det många, många svar. För hög takt på jobbet, för höga krav på mig själv, livet runt omkring jobbet, dålig självkänsla och en hel massa annat, i mitt fall och jag kan bara prata för mig själv så handlade det inte om en sak utan om många samverkande faktorer som gjorde att jag craschade.

ägg

Jag reste mig igen, ja jag reste mig till och med ganska snabbt, jag backade tillbaka till en arbetsplats där jag kände att jag behärskade och där jag kände mig trygg, där jag kunde tillåta mig själv att vara mig själv, vilket jag av olika anledningar inte kände på just den arbetsplatsen jag var på vid craschen.   Men utan mina vänner som har funnits där runt mig när jag landade hårt på marken så hade jag inte heller rest mig upp, så alla ni fina som finns och fanns för mig TACK. Jag hoppas att ni vet att jag finns här, när och om ni krisar. För krisar gör vi alla då och då. Stort eller litet.

Och jag då? Kommer jag att göra om det? Vet inte, jag tror och hoppas inte det, för idag lyssnar jag på min kropp, mitt hjärta, min självkänsla och vad min magkänsla säger till mig. Jag är värdefull.

Hönorna

Jag vill ha hönor. Som värper ägg. Som jag kan baka pannkakor av. Fast då måste jag ju ha en ko. Som fått kalv så jag kan mjölka. Fast då måste jag ju ha en åker så jag kan odla vete så jag mala mjöl. Fast då måste jag ju ha en kvarn och då måste jag ju ha virke för att kunna bygga den. Alltså måste jag ju då skaffa en skog som jag sen kan hugga ner för att kunna göra en kvarn så jag får vetemjöl till mjölken från kon jag inte har och till äggen från hönorna jag inte heller har för att göra pannkakor till barnen som jag förvisso har. Du förstår…

Fast nu kom vi i från ämnet. Jag vill ha hönor. Min fina vän, P har hönor. Jag är avundsjuk. Jag tror jag ska köpa in mig i hennes hönsfarm, för om jag köper hem hönor här måste jag ju köpa en ko och skog oxå och det har jag nog inte råd med. När sen jag haft hönor på P’s hönfarm ett tag kanske, jag säger bara kanske så har jag kanske byggt min egen hönsgård. Jag tror jag måste ha ett hönsmöte med P. Men kor och skog ligger vi lågt med ett tag till.

Här borde nu vara en bild på en av P’s hönor men eftersom jag sitter här och väntar på en hantverkare kan jag ju inte åka till hönsfarmen och fotografera hönorna. Men det kommer…