Semester

Nu äntligen är kalendern tom på måsten. Det har varit en lång period med många roliga, mindre roliga och inte alls roliga måsten. Men nu är de alla avbockade och framför mig ligger en tom kalender i dryga tio dagar. Därefter har vi lite roliga saker bokade, bland annat ska jag och Elin åka till Falsterbo HorseShow och sen åker hon och jag en vecka till Kroatien med min mamma. Mysigt att få rå om lilltösen på egen hand.
Jens och Hugge stannar hemma och håller ställningarna (läs passar hus, katter och klipper gräs) Senare i sommar ska jag ,Jens och Hugo och hans kompis åka en runda till Legoland.

wpid-wp-1433231931374.jpeg

Chili  ~ Citron ~Lime –
till saft och chutney

 

Jaha vad ska jag nu göra med all den lediga tiden? I morgon ska jag nog inte göra så väldans mycket. Sova ut, ta ett långt bad, låta tvättmaskinen göra sitt, klippa gräs, köra grästrimmern, börja sortera garaget, safta och sylta och om jag hinner får jag nog ta lite ogräs oxå :-)

Skoja bara. I morgon blir det sovmorgon, sudoku, lite saftande och syltande samt en bra bok (och kanske lite tvättmaskin) Jag lovar ta det lugnt. Det är svårt att gå ner i varv när man sprungit på högvarv ett tag, men jag har idag försökt att ta det lite lugnare. Som en försmak på morgondagen liksom

Moa har förresten landat i London, verkar ha gått bra för henne så här långt. Skönt för den hönsiga mamman :-)

 

 

3 år som GBP Opererad

För  drygt tre år sen gjorde jag min Gastric-by-pass. Ett av mina livs bästa beslut.
Får ibland olika frågor om hur jag mår, hur jag äter,  hur jag lever nu och inte minst håller jag vikten? Märkligt det där, att det är okej att fråga om vikten bara för att jag opererat mig. Innan min operation så kom det aldrig fram mäniskor till mig för att fråga rakt ut, Hörredu Linda, håller du vikten? Men nu är det okej?!  Men som svar på frågan, min startvikt var 125 kg! och i dag pendlar jag mellan 70-75 beroende på när i månaden det är och hur jag mår i övrigt, precis som för de flesta andra kvinnor i min ålder 😉  Det i sin tur innebär att jag ligger på ett BMI som ligger i överkant av ett normalt BMI eller strax över, dvs övervikt. Men jag är nöjd, mer än nöjd.

På frågan hur jag mår nu, så tack bra. För det mesta, ibland blir jag tröttare än jag blev tidigare, framför allt när jag slarvat med maten så kan jag bli riktigt riktigt toktrött och behöva vila en stund. Ibland äter jag fel och då framförallt för snabba kolhydrater och då kan mitt blodsocker sjunka rackarns snabbt, och då mår jag riktigt dåligt och jag kallsvettas och blir yr och får tunnelseende. Tyvärr hänger det samman med min favoriträtt Sushi och jag får därför tänka både en och två gånger hur min eftermiddag ser ut innan jag äter en sushilunch, har jag möjlighet till att fylla på med bättre mat eller ej?
image

Mår mycket bättre när jag håller igång med någon form av träning, både psykiskt som fysiskt. Denna våren har varit kall så jag har inte kommit igång som jag har velat riktigt men nu när värmen kommer så blir det förhoppningsvis bättre.

Jag shoppar betydligt mycket mer. Jag kan handla kläder i vilken affär som helst. Jag har tappat i strl från strl 52 till strl 38-40 och tappat i skostorlek från 40 till 39.

På frågan hur jag äter nu så är mitt svar ganska som en vanlig ickeopererad människa. Förmodligen äter jag mer knäcke och oftare än en ickeoperead, dvs jag försöker äta var tredje timme, vilket i sin tur innebär att jag äter 6-8 gånger per dag, dock inte så mycket var gång. Hur jag lever nu, ja, hur lever jag nu, jag mår så mycket bättre och har så mycket mer ork (för det mesta, läs ovan) att min livskvalitet har ökat vässentligt. Jag dricker betydligt mycket mindre alkohol då jag är känsligare för det än tidigare, inte så att jag någonsin varit någon stordrickare men nu är det än mindre. Jag rör mig mer och lättare.Slarvar jag då aldrig? Jo så klart, det händer att jag äter fel saker. Men för det mesta straffar det sig om jag äter för mycket fel ganska snabbt och då är det inte värt det, men ja jag äter både en godisbit ibland och säkert en glass då och då oxå.

Jag har lyft mina bröst och tagit bort överskottshud på magen och jag är så tacksam att jag har haft den möjligheten att göra det. Det här har jag gjort för min egen skull, för att min kropp ska få se ut som jag känner mig!
image

Tror att det här är en ganska bra sammanfattning på hur jag mår just nu och hur jag lever. Fråga gärna mer om du undrar, men skippa den där frågan om vikten. Den är liksom lika privat för mig som för dig. Om du börjar med att säga vad du väger så säger jag sen, okej?

Social?

Att å ena sidan vara Sociala Sussi som i alla lägen klarar av att vara supersocial till att å andra sidan ha en ganska stor släng av en form av social oförmåga med en önskan om att vara som en eremit.
Någon som känner igen sig?
Så är livet i varje fall för mig.
Jag tror jag uppfattas som social och socialt kompetent. Jag har lätt för att knyta kontakter och tar gärna stor plats.
I de flesta sammanhang.
Låter mest och tycker mest. Älskar att höras och tycker om mäniskor. Njuter av uppmärksamhet och trivs med de flesta.
För det mesta är det så. Typ 95 gånger av hundra.

troll

Ibland det dock en stor fasad.
För vid de tillfällena kostar det på så ofantligt mycket för mig att vara social att jag efteråt är totalt utpumpad. Med följd att jag därefter drar mig undan i min kokong och håller mig helt för mig själv, eller så själv man nu kan vara i en familj med 2 vuxna 3 barn och 2 katter. Mitt egentliga behov är de dagarna att vara helt för mig själv. Att stänga av allt och alla runt om kring. Ibland funkar det och ibland inte. Därefter kan jag ta nya tag och vara den übersociala igen och både ge och ta av mig själv. En period planerade jag in vad jag kallade ”Lindadagar” där jag faktiskt hade planerad social vila och annan form av återhämtning. Jag mådde bra av det, kanske ska ta tag i den plnaeringen igen, för om jag inte planerar in det så blir det inte av. Som en form av förebyggande behandling.

sv-troll.jpg

Har det varit så här alltid? Ja och nej, det har säkert varit så här länge men jag har egentligen inte blivit medveten förrän de senaste åren, främst sen efter 2011 när jag brakade med näsan in i väggen och fick diagnosen Utmattningsdepression. Efter min läkproces har jag allt mer funderat över vem och varför jag är som jag är. Vissa saker har jag kunnat ta tag i andra har fått ligga i funderarpåsen ett tag.

När blir det så då att det är för mycket? Det har jag egentligen inte hittat än, jag försöker se mönster och lyssna på mig själv. Inte helt lätt alla gånger, men kanske är jag något på spåren. Jag återkommer till det vid ett annat tillfälle och nöjer mig just nu med att konstratera att jag är social ibland och erimit ibland.

Att leva med Jens

Jag skulle kunna skapa en hel kategori som handlar om all min kärlek för min man. Vet inte om det verkar patetiskt eller om det känns intressant ens en gång men för mig är det stort.

Han känner av när jag inte är på topp och han vet när det är läge med extra omsorg. Just nu mår jag så där, förrutom ont i halsen, lite feber så har jag i ett par dagar haft ont i kroppen och har en allmän låg känsla i kroppen. Mår psykist bra och känner mig stabil och då är det oerhört frustrerande att inte kroppen vill.

11229683_10152962827363215_4359876220818530421_n

Förrutom allt han gör för mig, för barnen för vår familj så lagar han dessutom fantastiskt god mat. Han har förmågan att få mat att se oerhört vackert ut. Igår fick jag en supergod middag, som samtidigt var en som en bukett blommor.

Vårda kärleken med tanke och uppskattning i vardagen. Det måste inte kosta något.

 

 

Att känna sig som en rishög

image

Ibland känner jag mig som en rishög, idag är en sån dag. Det började med feber och halsont igår, för att idag ha utvecklats till ont i kroppen och olustkänsla. För ett antal år sen hade jag förmodligen tagit ett par panodil och kämpat mig iväg.  Det gör jag inte längre. Jag lyssnar på kroppens signaler och stannar upp och försöker höra vad kroppen vill. Idag ville den ha en lugn dag med mycket kaffe och många tankevurpor.
Vet att alla inte kan stanna upp när kroppen Säger ifrån. Men jag har slått mig en gång för mycket för att inte lyssna på mig själv.

Att lyssna på mig själv är ett löfte

.

image

Energidepå

image

Det finns olika sätt för mig att fylla på mina energidepåer. Ett är att vara ute. Lukta på blommor, insupa färger och frisk luft. Just nu är det ju fantastiskt ute. Så vackert och så lugnt. Färgerna, dofterna och ljuden.  Låter kanske klyschigt men det är så enkelt, billigt och fritt.
Jag kan när jag vill, var jag vill och hur ofta jag vill gå ut.
Enklare än så kan det inte bli och ändå så kan det ibland vara så svårt. Att få på mig skorna och ta mig ut. Ett mål för mig just nu är att bara göra det. Minst 20 minuter ute varje dag. Oavsett väder.
Från och med i morgon.

image

Små steg i taget. 20 minuter. Thats it.