Social?

Att å ena sidan vara Sociala Sussi som i alla lägen klarar av att vara supersocial till att å andra sidan ha en ganska stor släng av en form av social oförmåga med en önskan om att vara som en eremit.
Någon som känner igen sig?
Så är livet i varje fall för mig.
Jag tror jag uppfattas som social och socialt kompetent. Jag har lätt för att knyta kontakter och tar gärna stor plats.
I de flesta sammanhang.
Låter mest och tycker mest. Älskar att höras och tycker om mäniskor. Njuter av uppmärksamhet och trivs med de flesta.
För det mesta är det så. Typ 95 gånger av hundra.

troll

Ibland det dock en stor fasad.
För vid de tillfällena kostar det på så ofantligt mycket för mig att vara social att jag efteråt är totalt utpumpad. Med följd att jag därefter drar mig undan i min kokong och håller mig helt för mig själv, eller så själv man nu kan vara i en familj med 2 vuxna 3 barn och 2 katter. Mitt egentliga behov är de dagarna att vara helt för mig själv. Att stänga av allt och alla runt om kring. Ibland funkar det och ibland inte. Därefter kan jag ta nya tag och vara den übersociala igen och både ge och ta av mig själv. En period planerade jag in vad jag kallade ”Lindadagar” där jag faktiskt hade planerad social vila och annan form av återhämtning. Jag mådde bra av det, kanske ska ta tag i den plnaeringen igen, för om jag inte planerar in det så blir det inte av. Som en form av förebyggande behandling.

sv-troll.jpg

Har det varit så här alltid? Ja och nej, det har säkert varit så här länge men jag har egentligen inte blivit medveten förrän de senaste åren, främst sen efter 2011 när jag brakade med näsan in i väggen och fick diagnosen Utmattningsdepression. Efter min läkproces har jag allt mer funderat över vem och varför jag är som jag är. Vissa saker har jag kunnat ta tag i andra har fått ligga i funderarpåsen ett tag.

När blir det så då att det är för mycket? Det har jag egentligen inte hittat än, jag försöker se mönster och lyssna på mig själv. Inte helt lätt alla gånger, men kanske är jag något på spåren. Jag återkommer till det vid ett annat tillfälle och nöjer mig just nu med att konstratera att jag är social ibland och erimit ibland.

Jag googlade dig

I takt med att internet utvecklas så skapas också nya fenomen. Till exempel så tror jag att det blir vanligare och vanligare att man googlar nya bekantskaper, man kolla om de bloggar, man ser vad de skriver på facebook. Kan man välja hur privat man man vill vara på nätet? Jag tvivlar på att man kan vara privat på nätet idag. Men säger du nu, jag lägger aldrig ut något på nätet, nä du gör inte det men någon annan gör kanske om dig. Genom en snabb sökning på nätet så kan jag hitta var du bor, när du fyller år, om det bor någon på samma adress som du som är 18 år,  jag kan kontrollera om din bil är avregistrerad och besiktigad, jag kan för 179:- hel anonymt ta reda på vad du tjänade förra året, hur mkt inkomst på kapital du hade. Har du ej hemligt telefonnummer så tar jag reda på det. Allt detta utan att du skrivit en rad om dig själv på nätet.

 

Är du eller någon i din familj aktiv på twitter, facebook eller instagram kan jag få reda på än mer om dig. Har du en blogg har du själv valt att öppna upp din offentlighet, precis som jag gjort. Jag har ju själv valt att blogga och på det sättet bjuda in till min privata sfär, och ändå reagerar jag när någon säger till mig att jag googlade dig. Någon har alltså eftersökt information om mig, vilket jag aldrig får veta om inte personen själv berättar det för mig. Jag har googlat personer,ja det har jag, som privat person och å yrkets vägnar också och det tror jag blir vanligare och vanligare att arbetsgivare googlar de som de ska kalla till intervju. Därför bör man förmodligen tänka sig nog för när man berättar vem man är på nätet.

Google-Doodle-485x728

Via den här artikeln kan du få lite tips om hur du kan göra för att se vad som finns om dig på till exempel Google. Taggad för livet

Jag tror att man inte kan hindra att tekniken går framåt däremot tror jag att man måste vara medveten om vad som händer för sin egen skull och för sina barns skull. Våra barn lever på Internet på ett sätt som vi inte kunde föreställa oss för 20 år sen. Nu gäller det för oss att ge dem sunda värderingar så att de lägger upp ”rätt” saker om sig själv på Internet. För de kommer att finnas där.