Syrensaft

Min kollega Marianne frestade med ett recet på Syrensaft och eftersom sonen fortfarande inte mår bra så hade vi en liten stund över även idag.  Vi gav oss ut i blåsten och plockade på oss lite syrenklasar.

Ett enkelt recept som Marianne hade hittat på Kokaihop.se

40 klasar syren

2liter vatten

2kg socker

2citroner

50 gr citronsyra.

  1.  Lägg först syrénklasarna på vitt papper, för att ev. svarta kryp skall trilla av, och sedan i ren hink.
  2.  Koka upp vattnet med sockret och häll det hett över blommorna.
  3. Borsta citronerna väl och skala eller riv av det gula. Dela frukten och pressa ur saften.Blanda ner citronskal, citronsaft och citronsyra i syrénhinken.
  4. Täck över och låt stå svalt 4 dygn. Rör om två gånger varje dag.
  5.  Fyll på rena, kalla flaskor. Förvara svalt. Går också utmärkt att frysa!

syrencitronsyra image

 

 

Social?

Att å ena sidan vara Sociala Sussi som i alla lägen klarar av att vara supersocial till att å andra sidan ha en ganska stor släng av en form av social oförmåga med en önskan om att vara som en eremit.
Någon som känner igen sig?
Så är livet i varje fall för mig.
Jag tror jag uppfattas som social och socialt kompetent. Jag har lätt för att knyta kontakter och tar gärna stor plats.
I de flesta sammanhang.
Låter mest och tycker mest. Älskar att höras och tycker om mäniskor. Njuter av uppmärksamhet och trivs med de flesta.
För det mesta är det så. Typ 95 gånger av hundra.

troll

Ibland det dock en stor fasad.
För vid de tillfällena kostar det på så ofantligt mycket för mig att vara social att jag efteråt är totalt utpumpad. Med följd att jag därefter drar mig undan i min kokong och håller mig helt för mig själv, eller så själv man nu kan vara i en familj med 2 vuxna 3 barn och 2 katter. Mitt egentliga behov är de dagarna att vara helt för mig själv. Att stänga av allt och alla runt om kring. Ibland funkar det och ibland inte. Därefter kan jag ta nya tag och vara den übersociala igen och både ge och ta av mig själv. En period planerade jag in vad jag kallade ”Lindadagar” där jag faktiskt hade planerad social vila och annan form av återhämtning. Jag mådde bra av det, kanske ska ta tag i den plnaeringen igen, för om jag inte planerar in det så blir det inte av. Som en form av förebyggande behandling.

sv-troll.jpg

Har det varit så här alltid? Ja och nej, det har säkert varit så här länge men jag har egentligen inte blivit medveten förrän de senaste åren, främst sen efter 2011 när jag brakade med näsan in i väggen och fick diagnosen Utmattningsdepression. Efter min läkproces har jag allt mer funderat över vem och varför jag är som jag är. Vissa saker har jag kunnat ta tag i andra har fått ligga i funderarpåsen ett tag.

När blir det så då att det är för mycket? Det har jag egentligen inte hittat än, jag försöker se mönster och lyssna på mig själv. Inte helt lätt alla gånger, men kanske är jag något på spåren. Jag återkommer till det vid ett annat tillfälle och nöjer mig just nu med att konstratera att jag är social ibland och erimit ibland.

Två år

Två års uppehåll från bloggen.

Ja så blir det ibland. Var tvungen att landa i mig själv, i mitt nya jag, utan insyn. Hade en period där jag kände mig så utlämnad. Idag är jag samma men ändå annorlunda. Får se om det är här och nu jag ska skapa från och med nu. Oavsett blir det med inriktning på självet. På mig och mitt #måbra. På min väg. Tillsammans med mig själv. Den här bloggen är främst för mig och mitt jag. Vill du vara med så är det roligt. Vill du så gör du ett avtryck, med en liten kommentar eller så flyger du vidare likt en fjäril.

moahugo

Hugo och Moa för ett par år sen mitt i ett rapsfält som blommar för fullt, ungefär vid den här tiden på året. Underbara ungar, underbara försommar, underbara färger. Precis som nu.

 

Vänner

Det har varit dåligt med uppdatering. Jag lever nämligen just nu i fulltupplandet 😉 (kuckeliku) Livet har senaste veckan bestått av många olika men mycket mycket trevliga samtalsstunder med fina fina vänner. Utöver dessa energipåfyllande träffar så har jag läst Lisbeth Pippings bok ”Kärlek och Stålull” Wow vilken bok. oj vad den berörde mig. Ska se om jag kan få till lite mer om den boken när jag sittet vid datorn och inte uppdaterar på telefonen…

image

Jag återkommer snart…

Lite mindre Linda

Maken

Idag fyller maken år, min fina man sen snart 10 år tillbaka. Tillsammans har vi varit i nästan 14 år. Häftigt. Jag är lika förälskad i honom idag som då när allt var nytt och spännande, idag är allt, inte nytt men lika spännande. Maken är en man med stort och varmt hjärta. Hjälpsam och omtänksam. Snäll som den nallebjörn han är. Livsnjutare och passionerad i det han gör.  Idag firar vi honom med paketer och blomster, fast det vi allra helst skulle behöva ge honom är tid, tid till sig själv. Så nu önskar jag mig tid till min man med väder som passar honom så han kan få göra det han uppskattar mest, en dag med fiskespöet i hand.

han

Jag letade bilder på maken, hittade liksom inte det som jag tycker speglar honom bäst i mitt album, visst finns det bilder på honom där som jag älskar och uppskattar jättemycket men de förmedlar inte riktigt vad jag ville visa idag, så därför tog jag en titt i makens blogg och hittade denna bilden från i somras när de var i väg och fiskade Hälleflundra. Det här är min man, när han mår som bäst !

This entry was posted in Blandat and tagged .