Social?

Att å ena sidan vara Sociala Sussi som i alla lägen klarar av att vara supersocial till att å andra sidan ha en ganska stor släng av en form av social oförmåga med en önskan om att vara som en eremit.
Någon som känner igen sig?
Så är livet i varje fall för mig.
Jag tror jag uppfattas som social och socialt kompetent. Jag har lätt för att knyta kontakter och tar gärna stor plats.
I de flesta sammanhang.
Låter mest och tycker mest. Älskar att höras och tycker om mäniskor. Njuter av uppmärksamhet och trivs med de flesta.
För det mesta är det så. Typ 95 gånger av hundra.

troll

Ibland det dock en stor fasad.
För vid de tillfällena kostar det på så ofantligt mycket för mig att vara social att jag efteråt är totalt utpumpad. Med följd att jag därefter drar mig undan i min kokong och håller mig helt för mig själv, eller så själv man nu kan vara i en familj med 2 vuxna 3 barn och 2 katter. Mitt egentliga behov är de dagarna att vara helt för mig själv. Att stänga av allt och alla runt om kring. Ibland funkar det och ibland inte. Därefter kan jag ta nya tag och vara den übersociala igen och både ge och ta av mig själv. En period planerade jag in vad jag kallade ”Lindadagar” där jag faktiskt hade planerad social vila och annan form av återhämtning. Jag mådde bra av det, kanske ska ta tag i den plnaeringen igen, för om jag inte planerar in det så blir det inte av. Som en form av förebyggande behandling.

sv-troll.jpg

Har det varit så här alltid? Ja och nej, det har säkert varit så här länge men jag har egentligen inte blivit medveten förrän de senaste åren, främst sen efter 2011 när jag brakade med näsan in i väggen och fick diagnosen Utmattningsdepression. Efter min läkproces har jag allt mer funderat över vem och varför jag är som jag är. Vissa saker har jag kunnat ta tag i andra har fått ligga i funderarpåsen ett tag.

När blir det så då att det är för mycket? Det har jag egentligen inte hittat än, jag försöker se mönster och lyssna på mig själv. Inte helt lätt alla gånger, men kanske är jag något på spåren. Jag återkommer till det vid ett annat tillfälle och nöjer mig just nu med att konstratera att jag är social ibland och erimit ibland.

Att känna sig som en rishög

image

Ibland känner jag mig som en rishög, idag är en sån dag. Det började med feber och halsont igår, för att idag ha utvecklats till ont i kroppen och olustkänsla. För ett antal år sen hade jag förmodligen tagit ett par panodil och kämpat mig iväg.  Det gör jag inte längre. Jag lyssnar på kroppens signaler och stannar upp och försöker höra vad kroppen vill. Idag ville den ha en lugn dag med mycket kaffe och många tankevurpor.
Vet att alla inte kan stanna upp när kroppen Säger ifrån. Men jag har slått mig en gång för mycket för att inte lyssna på mig själv.

Att lyssna på mig själv är ett löfte

.

image