Hundfritt?

Matte och husse har på eget bevåg sett till att passa en #hemsk #hund. Jag och #dum #katt har inte uppskattat detta lika mycket vill jag lova. Av flera olika anledningar, visst bilderna kan väl tala. Men jag väljer ändå att delge er en lista så ni kan förstå hur illa det varit.

 

11535212_903786629663619_1310796435_o

 

1. Vår mat flyttades upp på lillhussesrum. Ja jag förstår att jag borde vara tacksam att det inte  var på ena lillmattes rum men ändå. Hur kul är att det att liksom förvisas till ett sovrum? Jag brukar faktiskt äta direkt på köksbordet.

2. Min vanliga väg in och ut genom sovrumsfönstret, var helt plötsligt minerad väg. Man kom in helt lugnt skuttandes för att i värsta krigstillståndet bli jagad runt i hela huset. Hur okej är det? Jag trodde vi hade fred i det här landet.

3. #hemsk #hund har dessutom tillåtits sova i min säng (eller jaja det är kanske mattes, det är en bisak.)Vad säger lagen om sånt? typ bara slänga ut frun och in med älskarinnan utan att ens förhandla om det? Borde man inte ha sex månaders betänktetid först liksom?

4. Som ni förstår så kunde jag icke acceptera detta utan jag valde så klart att gå ut och vara ute. Var och varannan dag har de dock lockat och pockat för att jag ska komma in, och som en förstående katt jag är så har jag ju så klart kommit fram, man ska ju liksom ge dem en chans. Vad har jag haft för det? Jo jag har blivit blåst!  #hemsk #hund har ju varit kvar.

Varje gång.

För att hämnas så satte jag klorna i ena lillmatte. Det gjorde att det kändes lite bättre.

11421674_903786419663640_1647548791_n

5. Sen tog de #hemsk #hund och åkte iväg i lördags och jag blev insläppt av den andra lillmatte och kände att nu är det nog lungt. Men ack nej tillbaka kom de med åbäket. Hmmm tror de vill mig illa.

Men så idag verkar det som att djuret försvunnit på riktigt. Undrar så om jag kan lita på dem den här gången. Vi får väl se.

Med vänlig hälsning #korkad #katt aka Ullis som äntligen fått komma tillbaka till min säng.

11233158_903786776330271_1604355701_o

Vänner

Det har varit dåligt med uppdatering. Jag lever nämligen just nu i fulltupplandet 😉 (kuckeliku) Livet har senaste veckan bestått av många olika men mycket mycket trevliga samtalsstunder med fina fina vänner. Utöver dessa energipåfyllande träffar så har jag läst Lisbeth Pippings bok ”Kärlek och Stålull” Wow vilken bok. oj vad den berörde mig. Ska se om jag kan få till lite mer om den boken när jag sittet vid datorn och inte uppdaterar på telefonen…

image

Jag återkommer snart…

Lite mindre Linda

När allt craschar eller när du känner dig som ett knäckt ägg på golvet

När allt runt omkring verkar vara totalt kaosartat och man inte orkar ta ett endaste steg till, när man inte tror att man ska kunna resa sig upp igen, när man tror att man inte ska kunna sluta gråta, när man känner sig som ett tappat ägg. Då, just då, var det mina nära, kära och vänner, de som fick mig att överleva. De som fanns där som lät mig gråta, de som fick mig att se längre än en timme framåt. Det är snart två år sen jag var där, men jag minns det oerhört tydligt fortfarande.  Jag såg inte mina egna signaler, jag lyssnade inte på min kropp förrän det var för sent. Många har frågat mig varför jag hamnade där, på den frågan finns det många, många svar. För hög takt på jobbet, för höga krav på mig själv, livet runt omkring jobbet, dålig självkänsla och en hel massa annat, i mitt fall och jag kan bara prata för mig själv så handlade det inte om en sak utan om många samverkande faktorer som gjorde att jag craschade.

ägg

Jag reste mig igen, ja jag reste mig till och med ganska snabbt, jag backade tillbaka till en arbetsplats där jag kände att jag behärskade och där jag kände mig trygg, där jag kunde tillåta mig själv att vara mig själv, vilket jag av olika anledningar inte kände på just den arbetsplatsen jag var på vid craschen.   Men utan mina vänner som har funnits där runt mig när jag landade hårt på marken så hade jag inte heller rest mig upp, så alla ni fina som finns och fanns för mig TACK. Jag hoppas att ni vet att jag finns här, när och om ni krisar. För krisar gör vi alla då och då. Stort eller litet.

Och jag då? Kommer jag att göra om det? Vet inte, jag tror och hoppas inte det, för idag lyssnar jag på min kropp, mitt hjärta, min självkänsla och vad min magkänsla säger till mig. Jag är värdefull.